Jag har varit här i tre månader nu. Det känns längre än vad det egentligen är, för jag har hunnit med så otroligt mycket på så kort tid. Jag kom hit med en resväska och £80 i plånboken och jag hade egentligen ingen aning om familjen Lamb skulle komma och hämta mig på Heathrow den tisdagen i september. Jag hade endast pratat med mamman i familjen två gånger på telefonen. Men jag gick på planet och nu sitter jag här. Så allt gick ju bra.
Det är påfrestande att bo och jobba i en annan familj, men jag har vuxit så otroligt mycket och lärt mig så mycket nytt. Efter en månad i London träffade jag Matilda som bodde två tunnelbanestationer ifrån mig. Det klickade direkt och nu är vi bästa kompisar och pratar om allt. Jag har byggt upp ett liv här, och det har jag gjort alldeles själv. Jag har alltid haft en trygghet i Sverige, mina vänner och skolan man måste gå till. Jag sattes verkligen på prov när jag flyttade till London. Allt hängde på mig; hur jag skulle trivas, vad jag skulle göra, hur jag skulle hantera nya människor i min omgivning, allt hängde på mig.
Jag klarade det utmärkt. Jag stormtrivs med mitt liv i London. Jag har träffat nya människor som jag är så tacksam för att jag träffat. Jag gör det jag vill, och det är sådana saker jag aldrig skulle gjort i Sverige. Jag går på friskis&svettis på tisdagar och torsdagar på YMCA (tottenham court road, Hett tips!) Ett otroligt fint gym och världens första YMCA.
Att jobba som au-pair är ett utmärkt sätt att komma in i ett annat lands kultur och lära sig språket. Dock så räcker 6 månader. Jag vet att jag kommer stanna i London efter min au-pair tid. Jag får inte ut något av att bo och jobba i Uppsala, det ger mig verkligen ingenting. Förtillfället är det i London jag vill fortsätta bo och leva.
Det är påfrestande att bo och jobba i en annan familj, men jag har vuxit så otroligt mycket och lärt mig så mycket nytt. Efter en månad i London träffade jag Matilda som bodde två tunnelbanestationer ifrån mig. Det klickade direkt och nu är vi bästa kompisar och pratar om allt. Jag har byggt upp ett liv här, och det har jag gjort alldeles själv. Jag har alltid haft en trygghet i Sverige, mina vänner och skolan man måste gå till. Jag sattes verkligen på prov när jag flyttade till London. Allt hängde på mig; hur jag skulle trivas, vad jag skulle göra, hur jag skulle hantera nya människor i min omgivning, allt hängde på mig.
Jag klarade det utmärkt. Jag stormtrivs med mitt liv i London. Jag har träffat nya människor som jag är så tacksam för att jag träffat. Jag gör det jag vill, och det är sådana saker jag aldrig skulle gjort i Sverige. Jag går på friskis&svettis på tisdagar och torsdagar på YMCA (tottenham court road, Hett tips!) Ett otroligt fint gym och världens första YMCA.
Att jobba som au-pair är ett utmärkt sätt att komma in i ett annat lands kultur och lära sig språket. Dock så räcker 6 månader. Jag vet att jag kommer stanna i London efter min au-pair tid. Jag får inte ut något av att bo och jobba i Uppsala, det ger mig verkligen ingenting. Förtillfället är det i London jag vill fortsätta bo och leva.
Jag och min älskling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar