Hostlet jag bor pa ar skont! Igar fikade jag pa starbucks med min rumskompis, en pilot fran Chile. Han tyckte jag skulle bli modell. Lagg pa 20 cm sa kan vi ju borja snacka om det. Mannen i receptionen ar hur skon som helst. Vi ska gifta oss, for your information.
Idag klockan 9.15 gick brandlarmet, men eftersom jag redan innan visste att dom varje tisdag testar brandlarmet drabbades jag inte utav storre panik. Jag tankte faktiskt inte ens pa att man maste utrymma byggnaden, utan lag kvar i min sang. Nar jag sedan borjade hora skrik i korridoren tittade jag ut, da ikladd endast en t-shirt.
"UTRYM BYGGNADEN OMEDELBART!" hor jag en i personalen skrika.
Jag var en av de sista som lamnade hostlet. hehe
Jag vet inte hur lange min kropp klarar av att leva pa det har sattet jag gor nu. Jag behover rutiner och riktig mat. Jag ater valdigt daligt har. Frukost/lunch klockan 13.00, och sedan middag klockan 18-19.00. Usch. Det har maste andras pa. Jag mar inte bra alltsa. Dessutom vet jag inte vart jag ska sova imorgon. min framtid ar osaker.
linda
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lilla gumman...klart att du måste äta. Varför köper du inte ordentlig mat. Så fattig är du inte! Och varför har du ingenstans att sova? Kan du inte stanna kvar på samma hostel som du bor på nu? //Mor
SvaraRadera